Resan till Barcelona kan väl sammafattas med tre ord: sol, värme och party. De enda nackdelarna jag känner till är att den är en av Europas största städer när det kommer till ficktjuvar och att den, kvälls- och nattetid i den del av stan vi bodde i, är full med kvinnor av tvivelaktig moral. Vad beträffar ficktjuvarna så var det ingen som råkade illa ut och även om “glädjeflickorna” var väldigt påstridiga och tog tag i en och ibland försökte tafsa på en, så var det heller inga direkta problem, lite obehagligt bara.
Party var det gott om; samtliga kvällar intogs varierande mängder alkohol beroende på omständigheterna och det var allt ifrån Technoställen till pubar som gällde beroende på vilka i gänget som var med (ålderskillnaden är förstås ganska stor eftersom vi är i en branch som inte är så “modern”, eller hur man nu ska uttrycka det).
Första kvällen (torsdag) var det Techno som gällde; tre av oss var på ett ställe med lite svartklubbskänsla och var väl hemma vid femtiden på morgonen ungefär, bra i gasen. Jag är alltid seg och eländig dagen efter partaj och den här morgonen var inget undantag; vi hade ju inte checkat in på hotellet förrän vid niotiden kvällen innan.
Fredagen började med att de ringde ifrån receptionen och ville att jag och min rumskamrat skulle byta rum; vi hade begärt att få byta rum kvällen innan eftersom det luktade avlopp ifrån toaletten. Jag sa att vi kunde ta det lite senare varpå hon lade på luren. Efter cirka en timme hade hon fått avlösning av en lite mer bestämd dam som insisterade på att vi skulle byta rum genast! Eftersom min rumskamrat var ute på stan så föll det på min lott att packa ihop alla våra grejor och flytta dem. Efter att flytten var avklarad gav jag mig iväg på lite strosande runt bland kvarteren intill hotellet. Orken var inte på topp och klockan hade redan passerat tolv så det hela blev ganska halvhjärtat.
På kvällen var det middag med allihop på ett ställe som låg alldeles intill ett torg som jag inte kommer ihåg namnet på; bärsen flödade och stämningen var på topp. Ett par i gänget köpte glasögon med blinkande bågar som gick laget runt, vilket resulterade i hurrarop och fotografering. Eftersom hela gänget var med den här kvällen så var det pub som gällde efter middagen; de flesta gillar ju bärs, när, var och hur den än intas. Kvällen blev väl kanske inte riktigt lika sen som den föregående.
På lördagen pallrade jag mig faktiskt ner till hamnen (en imponerande promenad på cirka 1,5 kilometer) och kollade på stora båtar och en linbana. Kvällen blev lugnare än de två föregående eftersom vi skulle åka hem dagen efter så jag var väl kanske hemma vid ettiden ungefär. Vi satt väl i stort sett på en pub och dreglade över en massa tjejer som hade möhippa (det var det vi gissade på i alla fall, de kanske inte har möhippa i Spanien).
Söndag: Vi skulle samlas i foajén 10.00 så jag gick ner för att äta frukost 09.30. ICKE! Damen i restaurangen ville se min biljett, men eftersom jag dittills inte hade käkat frukost på hotellet så kunde jag inte rutinerna, vilka för övrigt verkade variera efter hur mycket de hade att göra, vad klockan var, om de hade bråkat med sin partner på morgonen, oro inför den stundande fotbollsmatchen mellan Barcelona och Valencia samma kväll osv. Jag gick i alla fall tillbaka till receptionen och bad om en biljett.
“Nej”, sa idioten bakom disken, “frukost ingår inte”. “Öööh, nähä”, tänkte jag, det hade jag aldrig varit med om innan. Frun till mannen som äger firman jag jobbar för prövade lyckan med idioten, men med samma resultat. Hon talade till och med om för honom att firman hade betalat extra för att alla skulle få frukost, men mannen bakom disken hade bestämt sig; han tyckte att det var viktigare att hotellet sparade tio kronor, eller vad min frukost nu skulle ha kostat dem, än att fjorton nöjda gäster skulle lämna hotellet med goda vitsord till nya potentiella kunder. Jaja, världen är full av idioter. Vi haffade i alla fall en taxi på gatan som körde oss till flygplatsen (föraren talade konstant i komradion hela vägen) där jag fick mig en improviserad frukost och sen var det till att köa ett bra tag.
De hade två köer kom vi på efter en stund; en för de som hade checkat in sitt bagage vid automaten, och en för dem som inte hade gjort det. Vi började först med kön för de som inte hade gjort det, kom på att det skulle ta en ansenlig del av dagen i anspråk om vi stod kvar, och använde oss sen av automaten. Detta visade sig senare vara ett bra drag även om vi nu var tvungna att ställa oss längst bak i en ny kö. Vi stod bland de sista ett bra tag eftersom folk trängde sig hela tiden ifrån alla håll. Till slut kom de i receptionen på att de kunde öppna en “kassa” till varpå det blev lite av en rusning till den nyöppnade kassan. Gissa var i kön vi hamnade? Det här var första gången i mitt liv som jag hamnade sist i kön tre gånger i samma ärende. Det låter kul så här i efterhand men det var det inte just då.
Resten av resan flöt på bra och mellanlandningen i Frankfurt tog inte så lång tid. Väl hemma så orkade jag inte så mycket mer än att äta lite och sen gå och lägga mig; gräsklippning och sånt där var inte att tänka på. Det ligger faktiskt nåt i uttrycket “borta bra, men hemma bäst” 
Då ska vi se om man klarar sig med att elda i kaminen och ändå lyckas bibehålla en någorlunda anständig temperatur mellan eldningarna. Jag har inte eldat med pellets på ett par månader (mest beroende på lathet) utan värmt huset med el så det skulle vara skönt om man kunde kapa kostnaderna lite. Pelletseldningen har gjort att jag har skurit ner uppvärmningskostnaderna till cirka 65% av vad de var tidigare så man har ju blivit lite bortskämd med “billig” uppvärmning.